Jag tycker inte om att stiga upp på vardagarna. Inte pga morgontrötthet utan pga av min katt. Vanligtvis är hon en busig liten odåga som röjjer slätt här hemma, men inte på mornarna, då är hon så gosig och kelsjuk. och när hon ligger där tätt brevid då vill man helt enkelt inte stiga upp...
Men nu kan jag inte sova. Jag är trött men jag kan inte sova. Och klockan börjar bli mycke för en sån som mig..
jag utbytte några rader med en person lite tidigare och där har vi nog boven i dramat.
Tankarna springer maraton där uppe, i sprinter fart, och inombords är det upp och ner.
Jag har så mycket att fundera på men helst vill jag att allt bara löser sig, helt automatiskt.
För jag vet vad jag vill innerst inne och den här gången tänker jag kämpa för det.
jag gömde dej i ett litet hörn i mitt hjärta, men du vill inte hållas där.
du springer runt i mitt hjärta i högt tempo, det har du gjort sen dag ett.
du försvinner inte, du kommer aldrig att springa ut ur mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar