Amning

I fredags blev tösen 5 månader och i samma veva slutade jag amma. Det känns skönt samtidigt som jag känner dåligt samvete över det (vilket jag inte ska ha, jag veet). Jag hel ammade kanske två veckor innan vi började ge ersättning som tillägg eftersom hon växte dåligt. För någon vecka sedan fick jag veta via diabetessköterskan att som diabetiker typ 1 så sinar mjölken fortare och det gäller att pumpa ur för att hålla igång mjölkprod. Jag önskar jag hade vetat det tidigare.
Eftersom jag även har gluten allergi har jag hört rekommendationer om att amma längre, gärna 9, 10(?) månader. Jag ammade henne iaf när jag introducerade gluten i form av havregrynsgröt, vilket jag har förstått är det viktigaste.
Skulle nu E få gluten allergi kommer jag att gräma mig över att jag inte ammade henne längre (med dom få droppar hon fick) även om det inte heller hade varit någon garanti.
Det är bara att hoppas på det bästa!

Ibland (ganska ofta) vill jag ta min allergi, diabetes och den ständiga strävan efter bra socker värden och slänga allt ihop i soptunnan, om så bara för en dag.